Buddenbrooks – ”Är du nöjd med mig?”

För att göra det lite lättare att hänga med…
Dessa personer medverkar i den första delen av boken och är de mer väsentliga karaktärerna:

Johan Buddenbrook den äldre, far till Konsuln
Antoinette Buddenbrook, mor till Konsuln
Konsuln Johan ”Jean” Buddenbrook, far till Thomas, Christian, Antonie och Clara.
Konsulinnan Elisabeth ”Bethsy” Buddenbrook, mor till de ovan nämnda barnen, gift med Konsuln.
Thomas Buddenbrook, äldste sonen till konsul-paret
Christian Buddenbrook, näst äldst av syskonskaran
Antonie, ”Tony”, Buddenbrook, äldsta dottern
Clara Buddenbrook, den yngsta av dem alla
Gotthold Buddenbrook, äldste sonen till Johan Buddenbrook den äldre och halvbror till Konsuln.
Klothilde, en fattig kusin till Buddenbrooks-barnen
Herr Grünlich, de-gulfärgade-polisongerna-mannen, intresserad av Antonie.

Första intrycket av boken är att den har ett fint omslag. Där står en familj uppradad som i ett familjefoto med mystiska ansiktsuttryck. Av någon anledning vill jag beskriva dem som lidande. De ser inte så glada ut i alla fall. Den mest mystiska personen är dock den unge mannen i bakgrunden, som inte står jämte resten av familjen. Vem kan detta vara?

De första sidorna är röriga och jag undrar om jag överhuvudtaget kommer att förstå någonting av den 662 sidor tjocka boken. Det är en massa personer huller om buller som kommer och går. Många av dem är ganska platta karaktärer, bleknar och försvinner så småningom utan något viktigare att bidra med. Men när jag har läst fler sidor och kommit in i boken, blir den plötsligt mycket bättre. Jag gillar beskrivningarna och Manns sätt att skriva. Och nu vet jag att det är vissa medlemmar av själva familjen Buddenbrook som man nog ska reflektera lite mer över.

Berättarperspektivet är i 3:e person, men det är många olika berättare. Både konsul Johan ”Jean” Buddenbrook, hans dotter Antonie, ”Tony” och sonen Thomas är tre viktiga personer så här långt. De är dock inte allvetande, utan Mann låter vissa saker vara lite dunkla. Händelserna utspelar sig i då-tid, imperfekt, och en del sidor består av brev som karaktärerna skickar till varandra. Detta tycker jag är mycket intressant, för då får man tänka själv och gissa vad som kommer att hända, när allting inte är helt klart utan mer underförstått.

Konsuln är en man som tänker mycket. Det är det intrycket jag får av honom. Han menar säkert väl med det han gör, blir inte så lätt arg, men följer ändå inte sitt hjärta. Allt för ofta är det en enda sak som de vuxna ska få sina barn till; Att göra ett gott parti. Med andra ord: gifta sig rikt. Jag blir ruskigt irriterad på detta, och det är väl det som Thomas Mann och alla andra författare vill åstadkomma med en bok; att beröra och väcka känslor.

För hur kul kan det vara att gifta sig med någon som man inte älskar? Och föreställ er att leva med den personen i resten av sitt liv, att dela alla minnen och alla sorger med denna person. Att få barn ihop. Allt för att leva ett liv i lyx, leva upp till ryktet och vara en ”viktig” person. Det dessa ovan nämnda karaktärer i boken inte har insett, är att det inte är de som följer normen som är viktiga; det är de som bryter den gamla, hemska, göra-ett-gott-parti-normen. De som vågar följa sitt hjärta – där har vi riktigt viktiga personer!

På sidan 143 står det om när ”Tony” gifter sig. När hon tar adjö av sin far viskar hon ”Är du nöjd med mig?”
Kanske får konsuln en tankeställare där, för han är tyst och kramar om sin dotter hårt. Inser han vad han just har gjort? Förstår han att han har skickat iväg sin dotter till ett gott-parti-men-ack-vad-trist-liv och fått henne att strunta i känslor över huvudtaget? Det verkar så. Men det är försent nu. Jag hade inte mått bra i hans kläder.

Visserligen är Tony en ganska bortskämd ung kvinna, som gärna vill vara viktig för familjen. Hon är inte jättesmart, ser inte allting klart och verkar tycka att hon och andra i hennes ”klass” är bättre än underklassen. Men kanske lyckades en viss ung man plantera lite andra åsikter i hennes hjärna…

Sedan har vi den där Thomas, kanske döpt efter författaren, som är en intressant och smart ung man. Dock röker han en aning för många cigarrer, som tycks vara en av de största passionerna i hans liv. Jag gissar att om han dör, dör han av lungcancer eller något liknande. Han verkar nämligen inte vara en sådan typ som utsätter sig för våldsamma risker, utan mer en sådan person som dör av ålderdom eller sjukdom. Han är en lugn och sansad kille som jag skulle vilja veta mer om – hoppas det kommer längre in i boken. Thomas är hemlighetsfull, ordentlig och klok, förmodligen är detta precis vad Mann vill ha honom till. För att fånga läsaren. Och kanske förstår han Tony bättre än vad hon tror…

Åter till Tony igen och sidan 140. Tony har gift sig men inser att hennes make kanske inte riktigt har varit helt ärlig. ”Ibland undrade Tony en smula över att hans lycka nu knappast tycktes svara mot den förtvivlan som han hade lagt i dagen när hon sa nej. Han betraktade endast henne med en förnöjd ägarmin…”

En förnöjd ägarmin. Som om att Tony skulle vara en såld vara, en egendom till sin make! En affärsuppgörelse mellan hennes far och gemål. Och tyvärr finns denna idiotiska vinkling av äktenskapet fortfarande kvar på olika håll i världen. Det händer säkert i Sverige också.
Det gör mig förbannad och bedrövad! Ingen människa har rätten att sätta sig ovanför din vilja och välja livskamrat till dig. Även om personen i fråga tror att det är det bästa alternativet, måste man få pröva själv, få misslyckas, lära sig och pröva på nytt. Lära sig att göra egna val. Kanske låter det som en kliché. Men i sådana fall är det en mycket sann och bra kliché som fler människor borde nyttja.

Så för att sammanfatta: än så länge verkar det vara en mycket intressant och givande bok.
Nu ska jag läsa vidare.

Aufwiedersehen…