Var det allt?

På den senaste tiden har enda anledningen till att jag fortsatt läsa varit att jag vill avsluta det jag påbörjat. Innan ville jag läsa den för att den var så gripande men boken har tappat sin charm och nu känns den bara tung att läsa. Även om man redan innan visste att händelseförloppet skulle leda mot det sämre trodde jag att detta smärtsamma slut skulle vara storslaget och mäktigt, att slutet skulle vara den mest delikata delen av boken men jag blev väldigt besviken. Jag kan inte alls hålla med radiopratarna i bokcirkeln på P1. Jag vill att boken ska ta slut för Thomas Mann har gjort mig missnöjd. Så jag kan minst sagt säga att jag är lättad nu när jag är nära slutet av denna resa.

Temat i Buddenbrooks är rätt självklart enligt mig, en familjs förfall. Redan innan man började läsa Buddenbrooks visste man detta och det är det som har varit i tanken när man följer familjen mot sin undergång.

Man kan fråga sig vad för tanke författaren hade med verket, vad kan budskapet vara? Jag vet inte om det jag har fått ut utav att läsa boken är det Thomas Mann ville förmedla. Men jag känner att jag tror att budskapet har att göra med familjer och hur framgång kan påverka relationer och psyket. Det är vikten i familjens firma och vikten i att framstå på ett bra sätt som gör boken mer och mer deprimerande för varje sida. Det stör mig till exempel så otroligt mycket att enda anledningen till att Thomas avskyr sin son är att han inte är rätt person för att ta över firman, han skulle låta Hanno leva sitt liv om han hade haft en till son som var mer passande. En till sak jag tror kan höra till budskapet är något Louise Lankell har skrivit, att ingenting fungerar om bara en person kämpar, man måste samarbeta för att överleva och hålla något brinnande. Familjen hade inte lett mot sitt förfall om de hade samarbetat och alla hade gjort sin plikt. Men att böja sitt liv efter familjens vilja är inte direkt något som gör en tillfredställd med sitt liv så egentligen bara bra att vissa går sina egna vägar och att vissa följer sin egen vilja. Som Tony när hon bestämde sig för att skilja sig även om det gav familjen dåligt rykte och som Christian när han lever som han vill.

Jag har funderat lite på vilket relevans boken har i min tid, till vårt samhälle och till ett djupare plan mig och mitt liv. Vårt samhälle ser inte likadant ut som i Buddenbrooks men man kan ändå se några kopplingar. När man nu har läst Buddenbrooks ser man hur samhället har förändrats i Tyskland sen 1800-talet, och varför. Till exempel, klassamhället är inte lika framstående även om det finns skillnader, jag har fått en djupare förståelse i detta. Men vissa saker kommer alltid vara sig likt, relationer mellan människor fungerar fortfarande på samma sätt och affärslivet. Det finns även idag intriger mellan människor och jag tror de flesta som läser Buddenbrooks kan relatera till karaktärernas känsloflöden.

Allt som skett nu i slutet är så förutsägbart, karaktärerna har förlorat sin själ och den gemenskap jag tidigare känt och upplevt är inte lika stark. Kanske är det så att det är jag som glidit ifrån dem och inte dem ifrån mig, men efter att ha samtalat med andra i min grupp vet jag att de upplever samma sak. Lite som om det har blivit kaka på kaka, det kommer nytt folk och gamla dör men ändå känner jag inte av något nytt, slutet borde ha skrivits mer kortfattat och glödande. Det är så en bok är menad att sluta, ett slut ska ge en rysning uppför ryggraden och sätta spår i en. Jag saknar gamla Buddenbrooks, Tonys kamp med motgångar och Christians svårigheter med att leva det liv som förväntas av honom, då Thomas fortfarande var mystisk och mer intressant.

Samtidigt som jag har dessa känslor av lättnad kommer jag känna en saknad, innan detta fattiga slut kom uppskattade jag boken som har givit mig mycket i denna långa resa. Så borde jag rekommendera denna bok, jag vet faktiskt inte. Delvis vill jag för att det faktiskt var en ”läsfest” tills boken förlorade sin själ. Delvis vill jag inte för att jag blev så besviken.. Eventuellt rekommenderar jag att ni ska läsa den första halvan. Jag kommer dock att sakna denna bok, tankarna och karaktärerna kommer att följa mig en lång tid framöver. Farväl Buddenbrooks, farväl.

Var det allt?

På den senaste tiden har enda anledningen till att jag fortsatt läsa varit att jag vill avsluta det jag påbörjat. Innan ville jag läsa den för att den var så gripande men boken har tappat sin charm och nu känns den bara tung att läsa. Även om man redan innan visste att händelseförloppet skulle leda mot det sämre trodde jag att detta smärtsamma slut skulle vara storslaget och mäktigt, att slutet skulle vara den mest delikata delen av boken men jag blev väldigt besviken. Jag kan inte alls hålla med radiopratarna i bokcirkeln på P1. Jag vill att boken ska ta slut för Thomas Mann har gjort mig missnöjd. Så jag kan minst sagt säga att jag är lättad nu när jag är nära slutet av denna resa.

Temat i Buddenbrooks är rätt självklart enligt mig, en familjs förfall. Redan innan man började läsa Buddenbrooks visste man detta och det är det som har varit i tanken när man följer familjen mot sin undergång.

Man kan fråga sig vad för tanke författaren hade med verket, vad kan budskapet vara? Jag vet inte om det jag har fått ut utav att läsa boken är det Thomas Mann ville förmedla. Men jag känner att jag tror att budskapet har att göra med familjer och hur framgång kan påverka relationer och psyket. Det är vikten i familjens firma och vikten i att framstå på ett bra sätt som gör boken mer och mer deprimerande för varje sida. Det stör mig till exempel så otroligt mycket att enda anledningen till att Thomas avskyr sin son är att han inte är rätt person för att ta över firman, han skulle låta Hanno leva sitt liv om han hade haft en till son som var mer passande. En till sak jag tror kan höra till budskapet är något Louise Lankell har skrivit, att ingenting fungerar om bara en person kämpar, man måste samarbeta för att överleva och hålla något brinnande. Familjen hade inte lett mot sitt förfall om de hade samarbetat och alla hade gjort sin plikt. Men att böja sitt liv efter familjens vilja är inte direkt något som gör en tillfredställd med sitt liv så egentligen bara bra att vissa går sina egna vägar och att vissa följer sin egen vilja. Som Tony när hon bestämde sig för att skilja sig även om det gav familjen dåligt rykte och som Christian när han lever som han vill.

Jag har funderat lite på vilket relevans boken har i min tid, till vårt samhälle och till ett djupare plan mig och mitt liv. Vårt samhälle ser inte likadant ut som i Buddenbrooks men man kan ändå se några kopplingar. När man nu har läst Buddenbrooks ser man hur samhället har förändrats i Tyskland sen 1800-talet, och varför. Till exempel, klassamhället är inte lika framstående även om det finns skillnader, jag har fått en djupare förståelse i detta. Men vissa saker kommer alltid vara sig likt, relationer mellan människor fungerar fortfarande på samma sätt och affärslivet. Det finns även idag intriger mellan människor och jag tror de flesta som läser Buddenbrooks kan relatera till karaktärernas känsloflöden.

Allt som skett nu i slutet är så förutsägbart, karaktärerna har förlorat sin själ och den gemenskap jag tidigare känt och upplevt är inte lika stark. Kanske är det så att det är jag som glidit ifrån dem och inte dem ifrån mig, men efter att ha samtalat med andra i min grupp vet jag att de upplever samma sak. Lite som om det har blivit kaka på kaka, det kommer nytt folk och gamla dör men ändå känner jag inte av något nytt, slutet borde ha skrivits mer kortfattat och glödande. Det är så en bok är menad att sluta, ett slut ska ge en rysning uppför ryggraden och sätta spår i en. Jag saknar gamla Buddenbrooks, Tonys kamp med motgångar och Christians svårigheter med att leva det liv som förväntas av honom, då Thomas fortfarande var mystisk och mer intressant.

Samtidigt som jag har dessa känslor av lättnad kommer jag känna en saknad, innan detta fattiga slut kom uppskattade jag boken som har givit mig mycket i denna långa resa. Så borde jag rekommendera denna bok, jag vet faktiskt inte. Delvis vill jag för att det faktiskt var en ”läsfest” tills boken förlorade sin själ. Delvis vill jag inte för att jag blev så besviken.. Eventuellt rekommenderar jag att ni ska läsa den första halvan. Jag kommer dock att sakna denna bok, tankarna och karaktärerna kommer att följa mig en lång tid framöver. Farväl Buddenbrooks, farväl.

Vad blev du inspererad av Mann?

Thomas Mann föddes 1875 och gick bort 1955. Mann tillhörde en gammal köpmanssläkt i Lübeck och jag tror att det är detta som var anledningen till att han hade en sådan bra insyn i hur livet ser ut om man är en del av en köpmanssläkt. Tanken har slagit mig många gånger att Mann måste på något sätt ha varit kopplad till detta livet eftersom han hade sådan djup lärdom som man annars inte får av att bara läsa om det.

En annan förbindelse som måste finnas är en koppling med överklassen. Det språket han använder, den insyn han har i hur överklassen agerar och tänker, han måste nästan ha varit i närheten av överklassen. Med tanke på att han varit framgångsrik och tillhörde en köpmansfamilj (även om han själv inte hade detta yrke) är det kanske inte så konstigt att han har haft kontakt med överklassen.

I Nationalencyklopedin nämns det att Buddenbrooks delvis var självbiografiskt. Mann har efterliknat några av sin släkt i karaktärerna i boken. Thomas Mann skildrar en tid som var lite före hans tid, därför tror jag att han skildrade hur svår tiden som boken utspelar sig i var för många köpmän. Det var en tid med nya sociala omständigheter och ett nytt synsätt med nya värderingar. Situationen förändrades för många och köpmännens förhållande gick troligen nedåt när till exempel överklassen började ifrågasättas

Kontexten - Buddenbrooks

Buddenbrooks skrevs år 1901 i Tysklands Lübeck.

Kristendomen var en väldigt central del av samhället under 1800 talet då boken utspelar sig vilket man även ser i Buddenbrooks. Som ett exempel när hela familjen fick träffa Grünlich för första gången och han nämnde att han tyckte det var bra när man visade att man var en god kristlig genom att döpa familjen efter kristliga namn. Eller som ett annat exempel att familjen ofta har besök av präster, de hade till och med en kristen skola. Kristendomen har präglat heal boken, familjens värderingar och uppfattningar byggen en del på den kristna tron.

Under sent 1700 tal hade vi både amerikanska och franska revolutionen, vilket man färgade tiden i Europa under 1800 talet, man hade ett nytt tänkande och det syns tydligt i Buddenbrooks att de adliga och överklassen drabbades av detta nytänkande och dessa nya värderingar. Eftersom den franska revolutionen var så nära Tyskland öppnades många nya tankar. Folk ville ha jämlikhet men de var den konservativa Buddenbrooksfamiljen helt emot. Thomas Mann har på ett sätt visat hur överklassen såg de nya moraliska idéerna, absurda och orealistiska. Han har helt enkelt beskrivit överklassens perspektiv på nytänkandet.

Man kan se i Buddenbrooks att Thomas Mann har inspirerats av realismen, naturalismen och symbolismen. Realismen är en epok som sträckte sig från 1830 till 1880 (ca). Att realismen är något som Thomas Mann har inspirerats ifrån denna epok som var lite förbi tycker jag är uppenbart när man ser på realismens kännetecken. Till exempel har vi som har läst boken ofta pratat om hur väl Thomas Mann skildrar verkligheten, miljön och hur människor agerar och fungerar psykologiskt sett. Faktum är att de största delarna av boken är dessa beskrivningar. Thomas Mann skildrar även väldigt vardagliga händelser vilket är utmärkande för realismen. Annat som man ser är tecken av realismen är typkaraktärerna och dialogerna. Likaså spänningen som alltid ligger under ytan.

Naturrealismen är en epok som sträckte sig från 1880 till första världskriget (ca). Med naturvetenskapens metoder skulle litteraturen bli mer modern, man skulle skildra verkligheten på ett objektivt sätt. Även här kan man se tydligt att Mann även har inspirerats av denna litterära stil. Mann framställer det sociala i samhället i Buddenbrooks, det mörka i det hela och missförhållandena.

Symbolismen är sent 1800 tal, denna litterära stil kritiserade naturalismen för att naturalismen skildrar verkligheten så noga. Litteraturens mest betydelsefulla uppdrag enligt symbolismen är att skildra fägring och inre sammanhang. Att Thomas Mann även har inspirerats av denna stil är fascinerande, han har blandat så olika stilar. Men jag finner det även uppenbart att han har inspirerats av den. Thomas Mann skriver nämligen inte bara objektivt med den raka verkligenheten utan även flödande med många djupa tankar som ligger hos karaktärerna.

(Den Kyliga) Tillvaron i familjen Buddenbrooks går vidare

Miljö & Stämning

Miljön är kolossalt noggrant beskriven. Thomas Mann skildrar allt från maträtterna till omgivningarna i detalj. Även om det kan bli lite för mycket av dessa beskrivningar så dras man med och ser allt framför sig, som jag tidigare nämnt är det som att komma in i en målning, en oerhört detaljrik målning. Man dras in direkt och man kan nästan känna smaken av de utsökte rätterna och kända vinden mot kinden i Travemünde.

Thomas Manns skildrar Buddenbrooks historia på ett dystert sätt, till och med när han beskriver en vacker miljö som Travemünde är det nedstämt, som om färgerna har mattats ner till en gråare ton. Vackert men uppmålat med tunga färger.

Stämningen i Buddenbrooks är enligt mig dyster, mörk och spänd. Visst, lockas man ofta till skratt av Thomas Manns beskrivningar och det enda sorgliga som sker egentligen är dödsfall, som ändå är naturens gång. Men det är något som känns fel, allvarigt fel. Det är som om det fina och varma i Buddenbrooks endast är en fasad, en mask och bakom masken döljer sig en oerhörd kyla. Kanske uppfattar jag detta för att jag vet bokens tema- en familjs förfall, men jag tror att även om man inte visste bokens tema så skulle man uppfatta stämningen på detta vis.

Man känner en slags spänning bland människorna och deras intriger, värmen finns alltid där med vackra ord men kylan ligger strax under. Familjens firma är det enda som någon betydelse och när något går emot dess principer kommer en hård motattack. Denna spänning som hela tiden ligger under ytan mellan familjens relationer, deras vilja att alltid vara till tillfredställelse ger mig kalla kårar. Det känns så omänskligt och falskt.

Thomas Buddenbrook (nuvarande konsuln) i ett bråk med Christian Buddenbrook:

”Det är slut säger jag dig! Du lyfter din lön, men du kommer aldrig till kontoret… det är inte det som gör mig uppbragt. Gå bara bort och spela bort ditt liv så som du gjort hittills! Men du komprometterar oss, oss alla, varthelst du går och står! Du är en missbildning, en sjuk fläck på familjens kropp! Du är av ondo här i stan, och om det här vore mitt eget hus så skulle jag köra ut dig, där, genom porten, skrek han i det han gjorde en vild och vid gest som omfattade trädgården, gården, stora hallen. Han lade inte band på sig längre. Ett länge uppdämt ursinne urladdade sig”

Därefter konverserar de lugnt om affärer.

Karaktärerna Fortsättning:

Sedan Thomas Buddenbrook blev den nya konsuln har han blivit mer och mer seriös som person. Han börjar likna sin far och farfadern före det. En koppling finns nämligen att se där, som sin far tog han sin nya makt på allvar direkt när han blev konsul och använde den väl. Han är en välkänd och respekterad person, han är skicklig som konsul och affärerna går bara bättre och bättre. Dessutom började han ta vara på firman och familjen på ett strängt sätt. Thomas utvecklade en avsky mot allt som var förnedrande i hans ögon. Det kan man till exempel se i hans relationer till Tony och Christian.

Thomas Buddenbrook har blivit som en fadersfigur för Tony, nu är det hans vilja Tony ska följa, han har nu mest kunskap om vad som är bäst för firman. Man märker att han inte tar henne på riktigt allvar och att han driver med henne som person. Konsuln Thomas anser att Tony är alldeles för överspelad och hon har ingen aning om varför Thomas snäser av henne vid hennes ”förnäma” uttal och "förnäma" sätt.

Efter skilsmässan med Grünlich har Tony börjat betrakta sitt liv med en allvarsam syn. Hon tillämpade uttrycket ”som det kan gå i livet”. Som om hon hade djupa kunskaper om livet och gått igenom mer an vad någon kan ana. Hon blev hemmastadd igen i Buddenbrooks boning och började leva sitt gamla liv. Men detta gjorde henne deprimerad, Tony ansåg att hennes liv var över även om hon fortfarande var ung.

Då bestämnde hon sig för att resa iväg och det blev till München där hon hade försträffligt roligt och träffade den spännande herr Permaneder. Som hon sedan ingår ett giftermål med. I början av herr Permaneders bekantskap med hela familjen var Tony ytterst oroad. Herr Permaneder är en ovanlig man som har andra ideal än familjen Buddenbrook, vilket bekymrar Tony på grund utav att hon gillar Permaneder men hon tänker även på familjens heder och vet inte om han är rätt man att gifta sig med. Men efter giftermålet när de bor i München är Tony olycklig, hon har inte alls det förnäma liv hon ville ha, sedan begärde hon skilsmässa när den sista droppen i bägaren rann över.

Relationen mellan Christian och Thomas är inte precis vad man skulle kunna kalla för broderlig kärlek. Thomas ser ner på sin yngre bror och tycker att han ör en skamfläck när han beter sig så som han gör. Christian Buddenbrook anser att arbetet inte fungerar för honom och allt han egentligen vill göra är att ta en kopp kaffe på ett café eller sitta och gå på teater dagarna i ända. Han klagar ofta på olika värkar och problem och funderar ofta högt om vad han kan ha för sjukdomar. Han kommer även ofta med andra uttalanden som omgivningen anser komiska, förutom hans broder som tycker att hans bror är skamlig.

Efter ett bråk mellan bröderna inser Thomas Buddenbrook att hans bror vill ha hög position som sin bror. Christian får därför börja arbeta på annan ort där han har mer makt. Efter ett tag får han ännu mer auktoritet när en högt uppsatt person avlider. Thomas råder då sin bror att resa hem med tanke på omständigheterna. Men Christian åker inte hem och affärerna börjar gå sämre och sämre… ändå njuter Christian av livet på teatrar och caféer.

BUDDENBROOKS - En början

När jag för första gången såg boken Buddenbrooks fick jag intrycket att läsa den skulle vara som att komma in i en målning från 1800-talet. Rakt in i värld av hög klass, fint språk, vackra kläder och många svåra intriger. I Familjen Buddenbrooks finns det en viktig sak, och det är firman. Som ska gå vidare i generation efter generation alltid med ett gott rykte och god ekonomi. Detta är mitt första inlägg om boken Buddenbrooks - en bok om en förnäm familjs förfall.

Berättarperspektivet

Buddenbrooks är skriven i tredje person. Berättaren har begränsat perspektiv vilket innebär att man inte får ta del av allas tankar och alla händelser men samtidigt så får man oftast ta del av huvudkaraktärernas tankar och händelserna som kretsar kring dem. Jag kan tycka att berättaren är relativt pålitlig, men jag vet heller inte än vad som kommer att hamna längre fram i boken. Men som läsare känner jag mig trygg i berättelsen, jag tycker att jag har lärt mig hur karaktärerna fungerar och det är lätt att flyta med utan några större chockartade besked än så länge, men denna trygghet gör Buddenbrooks inte mindre fängslande.

Det finns en slags komik berättat på ett allvarigt sätt, det är roligt att läsa och man fastnar direkt, som om författaren berättar en allvarig berättelse och får upp allt det komiska i historien, gör han narr av överklassen och deras fisförnäma sätt? Kanske kan det vara så att jag ser språket som komiskt för att jag är inte är van vid det? Kanske kan det vara så att jag missuppfattat och det som jag tror är ironi är helt seriöst det förnäma språket man använde?

Karaktärsanalys

Konsul Johann ”Jean” Buddenbrook,
Konsuln är son till Johann Buddenbrook den äldre och det var en självklarhet att han skulle ta över firman när den äldre gick bort. Konsul Johann har ett skarpt anlete och djupa, drömmande blåa ögon nedanför hans blonda hår.

I början av boken uppfattade jag det som att denna karaktär var en livsnjutare med djupa tankar. Man märkte tydligt när hans fader Johann Buddenbrook levde att det var han som var överhuvudet och han blev respekterad av alla, speciellt av hans son Konsul Johann Buddenbrook. Nu är Konsul Johann Buddenbrook den yngre familjens överhuvud och den rollen kom han in i snabbt. Innan var han mer undanskymd av hans faders storhet men nu är det han som håller i trådarna, han är nöjd med denna makt och brukar den väl.

Konsul Buddenbrook har en strikt syn på hur allt ska skötas och på vad det ska bli av hans barn och firman, om Konsuln är på minsta sätt missnöjd med familjen eller med firman ser han till att det blir som han vill.

Thomas Buddenbrook
Thomas har en bestämd rund haka och en fin, rak skuren näsa. Han har mörkblont hår och man kan tydligt avskilja ådror i tinningarna. Han har vackra ögon med långa ögonfransar och ljusa ögonbryn. Thomas har alltid varit en förståndig och balanserad person. Redan som ung visste familjen att han är en född köpman och blivande innehavare av firman.

Han är munter till sättet och ser med goda ögon på sitt ansvar i firman. Han är något av en sympatisk kämpare som ständigt ger allt han har i sitt arbete. Han har utvecklats på ett sådant sätt jag trodde han skulle utvecklas. Han har utvecklats från en klipsk ung gosse till en duktig affärsman.

Han har en bra relation till sin familj som är stolta över honom, eftersom han har haft en bra utbildning och kommer vara en stor tillgång till familjen, och omgivningen fattar alltid tycke till honom på grund av hans klipskhet och hans trevliga sätt. Förväntningar på Thomas är med andra ord väldigt stora, klarar han av detta tryck?

Antoine”Tony” Buddenbrooks
Antoine är en blond och graciös varelse. Antoine har ett relativt ovanligt sätt för att vara kvinna på den här tiden och i denna position, då menar jag hennes frispråkighet, sedan barnsben har hon sagt det hon känner för, alltid varit en väldigt stolt figur och när Herr Grünlich börjar uppvakta henne var hon inte precis mottaglig och artig i början. Som när han berättade att han var glad över att få träffa henne när hon var på väg hem från en promenad:

”Det är inte ömsesidigt! Sade hon, hela tiden med blicken fäst vid herr Grünlichs bröst…”

Jag anser att Antoine är en av de karaktärerna som har utvecklats mest. I sin barndom och ungdom agerade hon förnämt och nedlåtande mot dem som hade lägre position än henne och de som inte fattade hennes tycke. Hon målades upp som en elak bortskämd dotter. Hon var van vid sin position, stolt över att vara en Buddenbrooks och viljan att göra det som förväntas av henne var stark; gifta sig med en man som var gynnsam för firman. Men när Grünlich bad om hennes hand avböjde hon, men efter att ha blivit skickad till Travemünde för att ta förnuftet till fånga mognade hon, lade sitt sätt att agera bakom sig. Kanske på grund hennes kunskap om den stora betydelsen hennes giftermål hade, kanske på grund av hennes möte med den unga Morten Swarzkopf.

Hennes sätt att vara rättfram och alltid följa sin egen vilja har gjort familjen besviken även om de älskar henne dessutom nu när hon är medveten. Nu på den senare tiden har hon gjort det som förväntades av henne och nu är Konsul Johann Buddenbrook nöjd med sin lydiga dotter.

Spara som utkast