Till sist

Vi närmar oss slutet av det här bloggprojektet. Vi finslipar de sista detaljerna, vi når slutet av eländet och är om någon månad endast en avklarad uppgift. Varje bok berör oss dock på sitt eget sätt. Varje författar vi närmare oss, både dennes historia och författarskap, berör oss på sitt eget sätt. Även om vi anser att litteratur är fruktansvärd eller fantastisk finns det alltid en del kvar av boken i oss när vi lägger den åt sidan. Boken ger oss ett djupare förstående av en viss tidsanda, ett visst författarskap, en viss historia och även om fördjupad förståelse för vad vi är intresserade av och vad vi vill läsa härnäst. Buddenbrooks – en familjs förfall, även om vi anser den vara dålig, har berört varje elev som deltagit i detta projekt.

Tomas Mann når i slutet av sin bok en slutlig poäng. Han når resultatet av sitt tema och budskap. Han visar hur varje karaktärs engagemang att nå den perfekta ordningen inom familjen leder till ett elände. Han visar hur familjens högsta ledares vägran att resonera med sina familjemedlemmar slutar i en tragedi. Det är precis som att familjen nått sin klimax just när boken börjar och att historien endast är till för att beskriva en stark ström neråt. Tomas Mann beskriver genom sin boken en hel upplösning. Familjen försvinner längre och längre ner i en spiral av elände, problematik och förfall. Familjemedlemmarnas egna viljor splittrar den gemensamma inriktningen och förstör borgerlighetens givna ordning. Traditioner bryts långsamt sönder genom karaktärernas trots och omoral. Ett förfall som förstör den borgerliga och konservativa köpmannafamiljen, men som låter familjemedlemmarna komma ner på jorden.

Berättelsen om en familj tar oss på djupet ner i förtvivlan och splittring. Den låter oss själva förtvivla inför familjemedlemmarnas sorgliga liv och den ger utrymme för känslor och egna reflektioner. Det är en bra bok, men samtidigt når den inte längre än att den möjligtvis imponerar på en aning. Vad jag märkt når inte denna berättelse särskilt djupt varken hos mig eller hos mina klasskamrater. Den ger inte grund till funderingar över traditioner och givna regler. Kanske för att dagens samhälle på många plan är befriad från alla dessa plikter och regler. Samtidigt kan berättelsen visa hur förväntningar ifrån familj och omgivning påverkar än starkt, något som är lika aktuellt idag. Den visar hur människor kan brytas ner av pressen av att alltid lyckas. Precis som våra liv idag visar Tomas Mann genom Buddenbrooks att det inte alltid går att leva upp till de förväntningar som finns och att det inte alltid går att lyckas. Det finns en lärdom att hämta hos de tragiska människorna, samtidigt som berättelsen känns delvis inaktuell eftersom de borgerliga traditioner är svåra att hitta i ens egna vardagliga liv. Vad än de sägs, existerar inte den borgerliga traditionen på det sättet som Mann visar den i dagens Sverige. I alla fall inte hos normen.

Det finns en stark syn på det personliga i Manns författarskap. Han binder fast sina personliga upplevelser i hela berättelsen. Han lindar om sitt eget liv runt varje karaktär och låter berättelsen formas efter hans familjs historia. Tendens att berätta om sitt egna liv genom en roman är något vi kunnat se i det moderna svenska författarskapet väldigt tydligt. Andra författare har använt sig av denna berättarteknik i sitt författarskap, tex. John Irving i boken Garp och hans värld där mycket av handling här hämtat ifrån John Irvings liv och personliga upplevelser. Hur vida dessa författare inspirerats av Manns idé om att binda fast sitt egna liv och sina egna tankar så pass starkt i en berättelse vill jag inte påstå, med risk att ha helt katastrofalt fel. Dock går det att konstatera att Mann själv inspirerades av författare som Lev Tolstoj, som själv band fast egna upplevelser från Krimkriget i sitt författarskap. Tolstoj lät bland annat hans egna dagboksanteckningar vara grund till novellserien Från Sevastopols belägring.

Avslutningsvis går det att säga att det var en lärdom att läsa denna bok, även om det krävt en hel del av en. Det har varit intressant att lära känna Tomas Manns författarskap och hans inspiration. Det har varit lärorikt att reflektera över denna sorts litteratur. Dock kan jag säga att boken inte levde upp till förväntningarna jag hade när vi inledde detta projekt och jag har inte längre kvar samma iver som jag hade när vi började. Bokens anda tänker jag dock älska länge till, för den har gett mig mycket.