Buddenbrooks- en splittrad familj

Buddenbrooks är en känd romanklassiker och handlar om en välbärgad familj under 1800-talet. Konsult Johann Buddenbrook är familjens överhuvud och det enda han bryr sig om är företaget. Hans fru heter Elisabeth och är en väldigt rar moder, som hyser stor respekt för sin make. Tillsammans har dem fyra barn som är mycket olika. Den äldsta sonen heter Thomas och är den ordentligaste och den mest sofistikerade av dem alla. Hans far har stora planer för honom och har tagit beslutet att han ska ärva företaget efter sin död. Thomas har inga valmöjligheter utan tvingas att gå i sina förfäders fotspår. Pressen tär på honom och i smyg har han en otillåten relation med en ung kvinna. Christian är näst äldst, men som kan liknas med en femåring ibland. Han är obegåvad och vet knappt hur han ska uppföra sig i fint sällskap. Detta gör att fadern inte ägnar lika mycket tid åt honom som till Thomas. Antonie, även kallad Tony, är en rebell. I början av boken går hon sin egna väg, gör det som hon tänker och tar ingen hänsyn till familjens rykte. Johann Buddenbrook skickar iväg sin dotter till ett pensionat där hon ska lära sig hyfs. Det Tony inte vet om är att hennes far även har stora planer för henne. Konsuln gifter bort sin dotter till en man vid namn Grünlish. Den yngsta dottern heter Clara och ska förmodligen också giftas bort till en rik man. Den här stora familjen lever under samma tak och som läsare kan man känna hur irritationerna hoppar mellan dem. Hur länge ska det fungera innan det brister och blir bråk?

Mitt första intryck av boken var negativt eftersom att jag vanligtvis brukar läsa ungdomsböcker, dock har jag ändrat åsikt efter att ha läst ¼ av boken och tycker att romanen är oerhört gripande. Det mest spännande, och som gör att jag vill läsa vidare, är att det är intressant att se hur många välbärgade familjer levde under 1800-talet. Deras syn på livet, deras resonemang och levnadsätt skiljer sig från dagens och man försöker ständigt relatera till handlingen i boken.

Buddenbrooks, av Tomas Mann, är en bok med mycket person- och miljöbeskrivningar, vilket försvårar läsningen en del. Ändå känner jag att han målar upp en fin bild av familjen och Lübeck, som boken utspelar sig i. Handlingen känns livfull och trovärdig, man blir en del av allt som sker.

Berättarperspektiv:
Tomas Mann har skrivit den här släktkrönikan i 3:e-persons perspektiv och för mig är han en pålitlig berättare. Det känns lite som att läsarna själva ska ta sig an karaktärerna eftersom att han utelämnar deras tankar och känslor. Jag tror att meningen är att läsarna ska leva sig in och vara en del av de olika rollerna i boken, vilket jag tycker är kul och tar som en utmaning.

Jag håller med Ida Davidsson, som skrev inlägget Buddenbrooks- en början, om att Tomas Mann har skrivit på ett komiskt sätt. Hade inte boken haft komiska drag tror jag att det hade varit väldigt långtråkigt att ta sig an 662 sidor.