Buddenbrooks - Plikten framför allt

662 sidor dystert 1800-tal fyllt av orättvisa och oönskad kärlek över klassbarriärerna. Överklassens överdrivna sökande efter rikedom och högt uppsatt socitetsliv. Olyckliga, pinade personer som får offra sina högsta önskningar, så som kärlek, för familjens välstånd. Om man inte handlade som förväntat, valde att gå sin egen väg - uteslöts man ur familjen. Det var ungefär dessa ämnen jag kunde tänka mig att denna story skulle innehålla – inget lockande direkt. Men, författaren Thomas Mann har skrivit boken Buddenbrooks på ett intressant sätt med variation, väl utvecklat språk, rikligt med stildrag och tydliga miljöbeskrivningar så att man verkligen kan leva sig in i boken – något som jag skattar högt. De olika karaktärernas personligheter framgår markant. Thomas Mann har skrivit boken precis som jag vill ha den – kännsloladdad och välskriven Berättarperspektivet är i 3e person, dock ur de olika huvudkaraktärernas synvinklar. Dessa övergångar mellan berättare går smidigt till då det inte sker några komplicerade, plötsliga hopp utan sammanhang. Konsul Johann, även kallad Jean är överhuvudet i familjen Buddenbrook efter fader Johann Buddenbrooks död. Till en början verkar han som en barnakär familjefar, klok och lugn. Senare i boken liknas han med en far som inte sätter sina barns bästa framför allt, utan pengarna kommer före. Detta tycker jag själv är tecken på dåligt föräldraskap, men Konsuln och hans fru Konsulinnan anser detta som naturligt då de själva fostrats på detta vis. Antonie Buddenbrook, även kallad Tony, är Konsul Buddenbrooks äldsta dotter. Denna tös bär föräldrarnas stora förväntningar att gifta sig med en man som hon själv inte älskar. Tony var från början en rebellisk flicka som gick sin egen väg, var näsvis och kunde inte föra sig bland det mer förnäma folket. Efter en vistelse på pensionat förändrades Tony märkvärt och blev den väluppfostrade, lydiga dotter Konsuln önskat. Hon blev en bortskämd, yngre kvinna som var stolt över sin härkomst. Då undrar jag – hur kunde man vara stolt över sina rötter då det inom släkten bara innebar tvång, orättvisa och pengar? Jag förstår inte ens hur Tony kan vara redo att offra så mycket, gifta sig mot sin egen vilja för sina föräldras gillandes skull – föräldrar som tydligen inte älskar sin dotter såpas mycket så att de vill sin dotters bästa på ALLA sätt. De är trångsynta och giriga, fostrade till pengahungrande monster. Tony säger ifrån när för mycket väntas av henne, men låter sig kuvas för familjens tyckes skull. Att vara fadern tillags är något som flickan ständigt strävar efter. På detta viset är hon svag. Tony verkar vara en kall person stundtals, men är nog en vilsen, osäker själ som inte riktigt vet hur hon ska göra för att må som bäst efter att ha blivit fostrad på ett sådant vis som gjort henne beroende av familjen och ekonomin. Tony har sedan barnaben intalats att hon inte kan klara sig själv. Flickan utvecklas med tiden då hon umgås med folk av lägre status. Detta får henne att inse att dessa människor är precis som henne, men med lägre levnadsstandard. Under tiden som Tony lever med dessa lär hon sig också uppskatta det enkla livet samtidigt som hon får uppleva kännslor hon aldrig kännt förut. Thomas Buddenbrook är familjens stolthet, en välutbildad ung man som gör vad som förväntas. Han verkar glad och positiv till allt, men är allting verkligen så lätt? Eller kommer han få lida lika mycket som sin syster för sina kännslor? Jag hoppas att vi kommer få ta del av Thomas öde senare i boken. Grunlich är mitt stora hatobjekt i ”Buddenbrooks”, då han enbart verkar tänka på pengar och ser sin hustru som en vara, en kännslolös varelse som man kan behandla hur som helst, som Grunlich själv har äganderätt på. Sådana män är avskyvärda och borde få sig ett snack med sina kära mödrar