Kopplingen mellan Thomas Mann och Buddenbrooks

Vågar man påstå att boken Buddenbrooks är Tomas Manns självbiografi? Det hade varit enklast att gå den vägen, men jag ska borra mig djupare in i nobelpristagarens huvud och i ”dödens bok”, där liemannen härkar över de frustrerade karaktärerna.

Thomas Mann var från en köpmansläkt i Lübeck. Han föddes år 1875 och dog 1955. Hur kommer det sig att han är en sådan duktig författare och var kommer inspirationen ifrån? Som jag skrivit i mina tidigare inlägg skriver han långa och utförliga miljö- och personbeskrivningar. Detta är något som intresserat mig. En mycket vacker beskrivning är: ”Gamla konsulinnan kom, i grå- och svartrantigt siden, spred en diskret doft av patschuli omkring sig, lät sina ljusa ögon lugnt glida över allt och visade, utan att högt yttra sig beundrande, en uppskattande belåtenhet.” Jag blir nedstämd när jag låter mina ögon falla över dessa rader och saknaden av Bethsy i boken är stor. Hon dog precis som alla andra kommer att göra i slutet. Du är ensam som läsare och efter var hundrade sida får du vara med om en sorglig begravning. Det är hemskt för de som kan relatera till de händelserna i boken för då är det mycket annat som flyter upp till ytan igen. Anledningen till att döden är så främmande för oss människor är för att man aldrig pratar om den, och när dessa fruktansvärda saker inträffar kan man nästan tro att det är något övernaturligt, trots att det är livets gång. Det kan många gånger vara svårt att acceptera.

Jag tror att Tomas Mann levde i en stor familj där var och en hade sina säregna personligheter, men det kan även vara så att han i många år granskat intressanta människor för att sedan låta dem bli karaktärerna i boken. Anledningen till att jag tror att han skrev deprimerande är för att han under både sin uppväxt och i vuxenlivet stötte på en rad hinder och att han på något sätt ville dela med sig av det till andra. För att kunna skriva såhär bra anser jag att man måste haft någon sorts erfarenhet. Det är ofta så att författare hämtar inspiration från sitt eget liv för att få beskrivningarna så trovärdiga som möjligt. Jag tror dock inte att Tomas Mann upplevt detta själv, trots att mycket tyder på det. Bokcirkeln, på p1, berättade att karaktären Antonie var hans faster, vilket isåfall skulle innebära att karaktären Hanno(Thomas Buddenbrooks son) skulle kunna vara författaren själv. Thomas Mann kanske möjligtvis läst gamla dagböcker av sina äldre släktingar och sedan fick idéen att skriva en tjock roman om sin misslyckade släkt. Tomas Mann hade någon relation till boken, det är i alla fall något jag kan garantera.

Min personliga uppfattning om skribenten är att han var ganska rörig. Han verkade vara en nedstämd person, som aldrig visade sig på ljusa dagen, utan satt inne i sin mörka lägenhet med sina papper och pennor. Men samtidigt kan jag få ett intryck av att han var nyfiken, vilket inte alls stämmer överens med ovan. Hur som helst var han en duktig författare som fått nobelpris. Det som jag är mycket intressant är att han flydde från Tyskland år 1933. Han lämnade landet på grund av det nazistiska hotet. Tomas Mann levde under eländernas tid då krig stod högst på listan och då är det inte så konstigt att Buddenbrooks blivit en omtalad depressionsroman.