Fiktion och miljö

Den tidsanda Tomas Mann försökte sammanfatta i boken kan vara mycket svår att förstå, först och främst eftersom det inte handlar om någon tidsanda Tomas Mann kände personligen. Den tidsanda som finns i boken kan endast sammanfattas som Tomas Manns egna tidsanda. Den miljö han uttrycker är ett uttryck av hans egen tid och hans egna subjektiva syn på borgerskapets traditioner och perspektiv.
Boken må vara lite av vad som uttrycks på bokens baksida, en andlig biografi, men det handlar fortfarande om skönlitteratur. Bokens miljö som beskrivs är inspirerad av många platser som Mann kände väl, men de är fortfarande fiktion. De personer Mann kände har gett personlighet och inspiration till bokens karaktärer, men de är precis som miljön fortfarande fiktion.
De olika författarna i radioprogrammet Bokcirkeln, det projekt vi tagit del av, diskuterade i måndagens program hur vida det var tidsandan, klassen, nationaliteten eller kvinnosynen som påverkade de olika familjemedlemmarnas tankar och beslut. Det är intressant att höra diskussionen om hur familjefadern konsuln Johann Buddenbrooks styr sin dotter till att gifta sig med en man som sedan visar sig vara en bedragare. Diskussionen handlar om det är konsuln kvinnosyn eller borgerlighet som styr honom. Det är intressant hur författarna reflekterar över en fiktionell karaktärs tankar och val.
Frågan är hur vida det går att säga att tankarna verkligen tillhör Johann Buddenbrooks. Konsuln är en karaktär skapade av Mann själv. En karaktär med mycket ånger över att han tvingat sin dotter att gifta sig olycklig. En dotter som nu är ensamstående mor och som flera gånger ser ut att ha förlorat hoppet om att bli omgift. Går det verkligen att säga att Johann Buddenbrooks och dottern Tonys tankar är deras egna? Är de inte karaktär skapade för att föra handlingen framåt utan vidare djupt förankrade anledningar till deras beslut?
Det är mycket svårt att säga att tidsandan över boken, som är en stor del av miljön, på olika sätt uttrycker det typiska för den tiden hos köpmannafamiljer. Mann skrev inte om sin samtid utan om ett fiktionellt förflutet som handlade om en påhittad borgerlig familj med påhittade traditioner och påhittad släkthistoria. Hur vida Johann Buddenbrooks beslut påverkas av hans familjs traditioner och köpmännens traditioner är svårt att säga, eftersom dessa två saker är helt skilda.
Familjens traditioner är fiktion. De bygger på historier och lärosätt skapade av författaren Tomas Mann själv. Däremot kan det finnas grund i de köpmanna traditioner som Johann Buddenbrooks och familjen följer. Dessa kan vara hämtade ifrån historiska böcker och ifrån de köpmän Tomas Mann själv träffat. Därför är det svårt att se hur vida Johann Buddenbrooks beslut är rent medvetet eller endast bygger på påverkan av hans miljö. Detta eftersom hans beslut bygger på Manns egna tankar, egna upplevelser och egna miljö.
Karaktärerna känns dock mycket intressanta och det finns en viss längtan efter att få diskutera deras beslut och deras traditioner. Det går visserligen att grunda sig på vad som går att läsa i boken, men det är mycket svårt att säga hur vida dåtidens kvinnosyn eller borgerskap påverkat konsuln eller de andra karaktärerna. Karaktärerna tar dessutom många beslut som går utanför de följda traditionerna och uppfattningarna.
Christian Buddenbrook väljer att istället för att upprätthålla familjens goda rykte och arbeta på ett vårdat och strikt yttre bli en så kallad svirare. Han ter sig vara en svag och sjuk del av familjen Buddenbrooks i övrigt välskötta kropp. Brodern Tom väljer helt enkelt att amputera denna kroppsdel genom att, i samråd med Christian, att skicka iväg honom. Ett mycket intressant klimax mellan båda bröderna. Ett beslut som både ger dem ro, men också skjuter dem längre ifrån varandra.
Tolkningen av broderskapet känns smärtsamt och mycket sorgligt. Det är en del av familjen som det officiellt väldigt sällan talas om, men som yttrar sig inom familjen och på deras gemensamma middagar. Deras broderskap känns dock mycket grundat i vad det förväntats av dem båda från början av deras liv. Från barnsben var det sagt att Tom skulle ta över firman och att Christian kanske kunde tänkas bli något i stil med diktare. Bröderna följer endast de mönster och de krav som varit satta sedan de var barn. Christian har behandlats som en mindre begåvad och slappare gestalt, medan Tom alltid haft kraven på sig att prestera högt och arbeta hårt. Någon som också kan ses som grund till Toms problem med nerverna och Christians ”svirande”. Bröderna är endast vad de antas vara.