Naturalismen är Mann-lig!

Naturalism, realism och symbolism är tre litterära stilar som finns i Buddenbrooks. Det är något man också kan läsa om i föregående inlägg.

Realismen som regerade runt 1800-talets mitt finns alltså starkt närvarande i boken. Det ser man bland annat på det psykologiska djup många av karaktärerna har. Exempel på det är Christians anmärkande på varje känsla, Tonys "barnsliga" klagande (även om hon konstigt nog ser upp väldigt mycket till Thomas) och Thomas depressiva livsåskådning och stränga familje- och affärssyn. Alltså var det väl lite sent för Mann att skriva i realismens anda, men man kan ju anta att han inspirerats av verk från tiden Buddenbrooks utspelar sig i.

Naturalismen är en strömning som utspelar sig mer i Manns tid. Naturalismen var i full gång vid tiden då boken skrevs. När jag tänker på det så känner jag inte igen många av naturalismens drag i boken. Då tänker jag mycket på att man ska gå ner till samhällets mörka vrår och ta upp skiten i samhället. Jag får inte den känslan ifrån boken, förutom möjligen när jag läser om alla sjukdomar som beskrivs. På grupperna som läser Döden i Venedig verkar den här delen mer närvarande.

Jag har ju också tagit upp de politiska ideologier som finns med i boken, och de klickar perfekt med naturalismen. Att boken har detaljrikedom tror jag alla som ens har läst ett par sidor i Buddenbrooks vet om.

Symbolismen smyger sig in lite här och där, även om den inte är där hela tiden. Det kan vara ganska svårt att hitta exempel. Det mesta i boken är faktiskt ganska välbeskrivet, men ibland svävar enskilda karaktärers tankar ut mot lite mer abstrakta beskrivningar.