Nu är det kört...

Bakom familjen Buddenbrooks fyra väggar hyser en stor iskallhet som tär på mig som läsare. I början av boken förekom en varm, mjuk och härlig känsla, men nu kvittrar inte fåglarna som de gjorde innan, det är tyst, stilla och mörkt. Familjens rykte och företag åker sakta men säkert ner för den glashala skidbacken och chansen att klättra upp igen minskas var dag som går. Familjens förfall har nu tagit fart och jag har fått ta del av hur familjen Buddenbrook kämpar för sina liv, sitt rykte och för sina förfäder.

Stämningen i boken är tryckt, som läsare har jag under vissa sidor haft svårt att andas, det känns som att något i boken får mig att kvävas. Alla i familjen lever otryggt och ingen vet hur dem ska få ljus i livet igen efter allt som hänt och efter Johann Buddenbrooks död.
Johann Buddenbrook var från början en egoistisk skitstövel i mina ögon, men efter hans död kände jag av hans ånger och hans skuldsamhet. Han var uppväxt under hårda plikter och lät sina barn få uppleva precis samma sak. Innan hans själ lämnade jorden gottgjorde han sin vackra dotter, Tony. Grünlish var en fattig bedragare och konsuln hämtade hem Tony och hennes dotter Erika. Relationen växte mellan far och dotter och Tony hann förlåta honom för hans snedsteg. Med hedern i behåll och som en god man, make och far dog han.
Thomas Buddenbrook utvecklas kraftigt genom att själv driva företaget och hålla ihop familjen. Han tar på sig större och större ansvar, och går i sin fars fotspår. Som äldsta man i huset tar han kommandot och klagar över de som inte förstår sina plikter. På ytan är Thomas hård som sten, låter ingen få se han lida. Han ska, precis som sina döda släktingar, gå genom livet med bestämda steg och visa sin storhet. Ibland kan jag känna att han försöker FÖR MYCKET, det känns som att han inte gör någonting för sin egen skull, utan att han kämpar för sin far. Det är oerhört fint av honom att fortfarande visa sådan stor respekt, men jag tror att han i slutändan kommer falla till backen av all press och stress.
Tony Buddenbrook, familjens skam, fortsätter som änka i tio år tills hon måste ta tag i sitt liv och gifter sig med en man vid namn Permaneder. Ni som följt denna blogg förstår ju att hon misslyckas igen. Herr Permaneder är otrogen och Tony flyr hem. Hon förstör familjens rykte ännu en gång och det stör Thomas något fruktansvärt. Tony, som från början gick sin egen väg, har nu blivit en toffel. Tony är den karaktären som driver på handlingen eftersom att hon ständigt blir utsatt för problem. Hon vill egentligen gå sin egen väg, men är tvungen att hålla sig till traditionerna. Det är svårt att relatera till pressen alla karaktärerna i boken känner. Idag uppmanas ungdomar att gå sin egen väg och att vara egna, självständiga individer. Det är väldigt intressant att göra sådana jämförelser för då förstår man verkligen skillnaderna mellan då och nu.
Christian Buddenbrook utvecklas inte så mycket mer än att han blivit galen i teater och konst. Han blir mer och mer utestängd från familjen eftersom att han inte gör det som sedan barnsben planerats för honom.

Thomas Mann beskriver stämningen till största del genom karaktärernas dialoger, men miljöbeskrivningarna är av hög klass. Han levandegör karaktärerna och miljön genom långa, välutformade beskrivningar. Hela Lübeck känns som ett mörkt stort hål, även om husen och karaktärerna beskrivs med vackra ord, påträngs man av obehag. Jag har hela tiden en plågsam känsla inombords eftersom att man vet att allt kommer att gå käpp-rätt-åt-helvete. Under denna tiden fanns inget som kallades nåd, det här var tidens grymhet. Jag tycker att det är spännande att ta mig igenom karaktärernas ständiga skrik på hjälp och denna ständiga grymhet familjen måste kämpa emot. Det är även underhållande att följa relationen mellan Christian och Thomas som nu exploderat totalt. Thomas ser sin yngre bror som en skam och hade han fått chansen hade han förmodligen skjutit honom. Christian bara klagar, beter sig illa och orkar inte med alla måsten att han istället stoppar huvudet i sanden. Ja, han försöker fly från det, precis som Tony gjorde från sina två äktenskap.

Under ytan bubblar irritationerna, sorgen och känslan av att karaktärerna vill krossa allt som står för deras väg. Hade jag exempelvis bara sett dem på stan hade jag förmodligen trott att allt var som en dans på rosor och kanske beundrat denna utsmyckade familj. Man vet inte vad som gömmer sig bakom en fasad av stolthet förrän man genomskådar den med känsla och engagemang. Familjen Buddenbrook är en deprimerad familj som tagit på sina overaller för att kasta sig utför backen.